Den magnetiska balansströmgenomkännaren, även känd som strömavkännare för sluten slinga, är också känd som kompensationssensorn, det vill säga det magnetfält som genereras av den uppmätta strömmen Ip i den polymagnetiska ringen kompenseras av det magnetfält som alstras av strömmen, så hallanordningar är i arbetsläge för detektering av nollmagnetflöde.
Den specifika arbetsprocessen för den magnetiska balansströmgenomkännaren är som följer: När en ström passerar genom huvudkretsen samlas magnetfältet som genereras på ledaren upp av magnetringen och induceras till hallenheten och den genererade signalutgången används att driva motsvarande kraftrör och göra det uppförande, sålunda erhållande av en kompensationsström Is. Denna ström passerar sedan genom multiturnlindningen för att generera ett magnetfält, vilket är motsatt av magnetfältet som alstras av den uppmätta strömmen, vilket kompenserar det ursprungliga magnetfältet, vilket gör att produktionen av hallanordningar gradvis minskar. När magnetfältet som genereras genom att multiplicera Ip och svängar är lika med varandra, ökar inte längre. Vid denna tid spelar hall-enheten rollen som att indikera nollmagnetflöde, vilket kan balanseras av Is. Varje förändring i den uppmätta strömmen kommer att störa denna balans. När magnetfältet är oavgjort, har hallenheter signalutgång. När kraften förstärks strömmar en motsvarande ström omedelbart genom sekundärlindningarna för att kompensera för det obalanserade magnetfältet. Från den magnetiska obalansen till återbalansen är tiden som krävs teoretiskt mindre än 1 minus s, vilket är en process med dynamisk jämvikt.





